I takt med våren och värmen kommer brudarna som planerar sina bröllop inför sommaren. Ja en och annan man också för den delen men inte lika vanligt. Näst efter klänningen tycker jag ändå buketten är viktigast, annars hade jag varit en märklig florist som inte tar mig själv på största allvar. Att jag inte tar mig själv på största allvar vet ju bara den skara sörjande som står mig närmast. Alltså knappast mina brudar eller brudgummar... ja ja nog om det åter till mina brudar och deras buketter. Knivigast är nog när bruden kommer in och frågar efter en bukett som ska se ut som om hon har plockat den själv. För i ärlighetensnamn då faller ju hela iden. Hur mycket jag än försöker skulle jag aldrig få till det. Det tycker jag är supersvårt när den inte ska vara stylad. Vadå hur ska jag då göra? För att 90% av en brudbukett är ju hantverk alltså går de ju inte att bara slänga ihop något. Självklart nickar jag instämmande för jag förstår ju vad hon menar. Kunden har ju alltid rätt, fast det blir ändå på mitt sätt på något sätt. I sådana buketter plockar jag gärna in ngt naturligt så som kvistrosor, nypon, eller varför inte björnbär. Jag blir nöjd och det blir bruden med, hon ler i allfall på den viktigste dagen i sitt liv. Ja fy vad hemskt det är att tänka på att vi florister som gör brudbuketter faktist ansvarar för att uppfylla brudens dröm en dröm som hon kanske redan haft när hon började på dagis, puh vilket ansvar.... .